Jag har länge funderat på vad som menas med att vara stödfamilj. Jag har ju vid flera tillfällen sett stödfamiljer i diverse filmer och då har man ju undrat för sig själv, hur går det ens till?

Trots att det är fiktion så är det ju väldigt intressant, intressant ur ett nyfiket perspektiv men även att det faktiskt finns de som är här för att hjälpa ungdomar på hel eller halvtid. Jag tänker väl att det är ett otroligt utmanande och krävande mentorskap, men ett mentorskap som faktiskt ger väldigt mycket tillbaka.

Vid mer läsning så har jag fått förstå att de som jobbar som stödfamilj kommer ju även att få hjälp ekonomiskt. Detta är väl något jag själv kunde anta för att stödfamiljen ifråga ska kunna ge allra bästa förutsättning för den placerade ungdomen. Det gäller skattefria ersättningar som ska täcka den placerade ungdomens kostnader för livsuppehälle och hushållsutgifter. Dessa utgifter fick jag läsa till mig var saker som inte är levnadsutgifter, utan det är snarare utgifter på saker som en person faktiskt behöver för att må bra. Då menar jag trevliga saker att ha som fickpengar, TV, mobiltelefon, en trevlig möbel, chansen att göra något på fritiden.

Som stödfamilj kan du inga i ett team, att arbeta med ett team tycker jag låter väldigt bra då ett bra team kan stötta dig. Ett bra team jobbad med psykosocialt stöd och omsorg. Har erfarna och kunniga anställda inom ämnet som exempelvis; sjuksköterskor, socialpedagoger, behandlingsassistenter, friskvårdskonsuleneter, socionomer beteendevetare med mera. Men även läkare, psykologer och terapeuter.

Jag har alltid trott att det krävts en “kärnfamilj” om du skall vara stödfamilj, men så är ju givetvis inte fallet. Du kan som ensamstående vara en stödfamilj, för det viktigaste är ju inte att ni är ett par utan att ni stöttar på rätt sätt. För det är ju det i slutändan som faktiskt spelar någon roll.